Pubertet

Jag vill minnas att Hemingway någonstans i The Short Happy Life of Francis Macomber skriver att en pojke inte blir man förrän han skjutit sin första buffel. Fram tills nu har jag inte fäst någon större vikt vid detta manlighetsbegrepp. Det faktum att Hemingway vid andra tillfällen hävdat att det krävs både nedlagda tjurar, skjutna falangister och en direkt hälsovådlig whiskeykonsumtion för att inträda i männens skara har helt enkelt gjort att hans genusteori förlorat i trovärdighet.

Vad gäller buffeljakt är jag också rädd för att jag måste göra er besvikna. Faktum är att jag inte ens inhandlat de khakifärgade chinos som verkar vara obligatoriska i de postkolonialistiska turistströmmarna på denna kontinent. Inte heller fick jag någon tropikhjälm i julklapp trots enträgna böner till min familj. Jag har inte körkort, än mindre fyrhjulsdriven bil. Således befinner jag mig i alla avseenden bortsett från de rent geografiska fortfarande långt ifrån de hemingwayska mandomsritualerna.

Likväl har jag påmints om det där citatet varje gång jag hamnat framför en spegel i det här landet. Saken är nämligen den att min skäggväxt accelererat till dubbel hastighet sedan jag landade i Botswana. Utan framgång har jag försökt hitta en förklaring till detta fenomen. Säkert är i alla fall att jag skulle se ut som en mopedist från Säffle hälften av tiden här nere om det inte vore för min flitigt använda rakhyvel. Som om detta symptom på en återvändande pubertet inte vore nog har även min röst blivit avsevärt mycket skrovligare. Jag har börjat dricka gin utan tonic. Jag har upptäckt mig själv omedvetet sjungandes Tom Waits i duschen.

Afrika gjorde mig till man innan jag ens hann sikta min första buffel.