Avklippt

Barriären mot vansinnet, också känd som Bangaloremuren

På sista tiden har det varit dåligt med uppdateringar på den här sidan. Somliga läsare har spekulerat i att jag ånyo skulle ha brutit kommunikationslinjerna efter ännu en ambitiös ansats. Jag kan försäkra er att så inte är fallet. Det är inte jag som har brutit kommunikationen med omvärlden. Det är min lokala skrothandlare tre kvarter bort.

Någon gång i början av veckan bestämde han sig nämligen för att jag hade sagt vad som behövde sägas, tog fram sin sax och sprang iväg med min telefonledning en mörk natt för att sälja den som kopparskrot.

Det skall sägas att jag tagit saken med större jämnmod än mina grannar, vars internetuppkoppling jag dittills hade nyttjat i smyg. Det är ett indiskt par i fyrtioårsåldern, bägge två vansinnigt belevade. Fram tills ledningen klipptes låg frun ständigt på sin divan på verandan. Hon brukade ringa långdistanssamtal till väninnor i Bangalore medan hon drack vitt vin och förstrött bläddrade i The Newyorker. Mannen satt för det mesta bredvid, ofta klädd i beige linnekavaj och läste Tjechov, undantaget då de tillfällen när han knöt slipsen och öppnade sin laptop för att omfördela posterna i sin aktieportfölj.

Ni förstår, mina grannar från Bangalore hade målat in sitt lilla hörn av civilisation mitt i bushen. De hade tänkt på allt. Sattelitdisken monterad på taket. Barnen ivägsända till internatskolor i England. Elektriskt stängsel inkopplat som skydd mot Afrika. De hade till och med installerat en dieselgenerator som garanti för ständigt frysta margaritas. Likväl lyckades den lokala skrothandlaren slå denna Edens lustgård i spillror med en enkel sax. Igår slängde de in sin packning i jeepen och tryckte gasen i botten med riktning mot Port Elizabeth. Sant är att den nya sköna världen är skör som en tremillimeterskabel.

Själv gick jag bort till skrothandlaren för att frankt fråga honom hur det kunde komma sig att han var den enda personen i området vars ledning fortfarande var intakt. Han förnekade kategoriskt all inblandning och frågade istället om jag behövde köpa en ny telefonledning. You must have them in stock, svarade jag.

Således har ett antal rapporter blivit liggande i min dator i väntan på ett tillfälle att publicera dem. Utrikesförvaltningen förbjuder kategoriskt användandet av externa minnesenheter på sina datorer så jag är hänvisad till internetcaféer. Jag ber er därför ha överseende med ett antal tillbakadaterade inlägg. Betänk, kära läsare, att världshistorien alltid tecknats i efterhand.